Agenten Holmander & sonen Lars-Erik

Boutställningen 11 familjer visa sina hem

25 augusti - 17 september 1939


Lägenhet 8, 3 tr, 1 r kokvrå

Agenten Lars Holmander


Utställare: Futurum


Det var bara en sak som stod klar för Lasse Holmander när han förlorade sin unga hustru och det var att han skulle sätta in all kraft på att ge sin moderlösa elvaåriga pojke ett bra hem. Det hela var vad som litet tanklöst kallas en vardagstragedi: ett lyckligt hem, en lång tärande influensa, en ångestfull konvalescens för två av dem, lunginflammation och döden för den tredje.


Lasse Holmander var ingen romantiker som for iväg med blommor och verser, men han hade älskat sin Greta troget och djupt i tretton år och slaget skulle ha varit förkrossande om det inte varit för Lars-Erik som tittade på honom med Gretas smala blå ögon under hennes ljusa hårlugg. Det var bara att samla sig.


Den lilla villan i Älvsjö sålde han, där stod han inte ut längre, det gick för mycket minnen och framtidshopp i väggarna och inte kunde han klara den sortens hushåll heller. Han måste bo så han kunde reda sig själv med sin händige pojkes hjälp och så att han kunde vara säker på att Lars-Erik hade allt han behövde när han själv var ute på sina småresor i Stockholmstrakten som var hans agentområde.


Det blev Y.K.-huset. Dit flyttade han in med delar av den lilla heminredningen som i all sin robusta vardagsnyttighet visade spår av att Greta varit från ett förfinat hem. Åtskilligt skaffade han nytt och åtskilligt lät han rusta upp, sedan han väl bestämt sig för att inte låta konstgjord pietet stå i vägen utan erkänt att det tar på ett litet hem att ha en sprattlig ungdom härjande i elva år.


Ett hem för pojken, där låg nu tonvikten, och den centrala möbeln i hela den lilla våningen blev också Lars-Eriks hyvelbänk vid ett västerfönster och den centrala glädjen i hans vilotid blev att sitta vid arbetsbordet och titta ömsom på den rödkindade grabben och ömsom i ett botaniskt verk. Till dels var det väl just därför som Lasse Holmander lärde sig att sköta sin sorg så balanserat – han hade ovanligt sunda nöjen och intressen. Friluftsliv och växter – att hans stora hobby i livet är blomster märks på allt möjligt i våningen, på växtlådan med hans exotiska stoltheter framme vid balkongdörren, och på den långa listen av pressade blommor under bokhyllan längs den ena långväggen, och om man så vill, på den glatt blåblommiga fåtöljen som är hans stolthet numro två.


Pojken sover i alkov, själv har han sin liggplats på dyschan, städbekymren blir små på det sättet och maten tar man mestadels från restaurangen när inte sonen insisterar på att få stå i förkläde och steka korv i kokvrån som är det roligaste han vet. Inte är det som förr med Greta – men Lasse Holmander tycker ändå inte att han ordnat det så tokigt för sig och sin lille son.