Boutställningen 11 familjer visa sina hem
25 augusti - 17 september 1939
Lägenhet 9, 3 tr, 3 rok
Grönsakshandlaren Svante Karlsson
och fru Harriet Karlsson
Arrangerad av: Svensk slöjdföreningen
Hur en karl som är så sagolikt musikalisk och spelar cello så bra som Svante Karlsson kan sköta en affär är litet av en gåta, men faktum kvarstår att herr och fru Karlssons grönsaksaffär på Hedingatan är en liten blomstrande rörelse. Och släppte man lös en Sherlock Holmes i Svante Karlssons trerumsvåning i Y.K.-huset så skulle gåtan kanske lösas ganska fort: cellon behöver inte röra till i kassaböckerna för en person som är så ordentlig så han hänger sin kostym på galge i stället för över stolsrygg när han byter för hemmakväll, och som är så tursam i livet så han blivit gift med Harriet Lindgren.
Blivit gift är rätta ordet, inte så att den söta Harriet gav sig till att fria när hon efter två månader på handelskursen var på det klara med att Svante eller ingen, men om det är någon hon har att tacka för sitt hem och sin Lill-Svante så är det mindre Svante än Schumann.
Svante gick där försynt och betagen och tittade i smyg på fröken Lindgren, men inte förrän på avskedsfesten för kursen när han drevs upp med sin cello och fick Harriet som ackompanjatris till ”Träumerei” fick han mål i mun. På den tiden hängde Svante litet fritt i luften, han hade ett litet kapital men visste inte riktigt hur han ville ha det, och det var inte förrän Harriet kom och sköt till sitt farsarv efter landsfiskalen i Östertuna som det klarnade att han ville sälja grönsaker till en proper och säker kundkrets på övre Östermalm.
Och det är vad han gör tillsammans med Harriet medan pojken kravlar omkring i barnavdelningen, men en sekund efter butiksstädningen är klar äro de båda på språng hemåt för att hinna undan med middagen innan den lilla kammarorkesterns tredje medlem kommer och börjar stämma sin fiol.
Svante Karlsson har bara en lyx i livet, han som advokat Elsa V. Nilsson – utom den fina fåtöljen i vardagsrummet men den har han vunnit på Hantverkslotteriet – och det är ett tomt kontorskrypin nere innanför butiken. Han låter det stå tomt, han vill ha kontor hemma och slippa hänga borta om kvällarna, och arbetsrummet är också rent affärsmässigt med vertikalskåp av kontorstyp och räknemaskin – om det inte vore för nothäftena som flyta omkring mitt i den engelska språkkursen och kassakladdarna.
Samma litet småslarviga men högst förtjusande stämpel har hela det lilla karlssonska hemmet, man har få möbler men mycket blommor med Harriets växthusfönster som förnämsta prydnad. Dubbelottomanen är täckt av ett fodral av genomskinlig duschduk och det är Svantes sak att kränga av och på det: kan han pyssla fodralet på cellon fem gånger om dagen så kan han sköta det här också, säger fru Harriet vilket tyder på att hon mitt i den musikaliska yran har sitt huvud i hög grad på skaft.